Vad gör Sverige politiskt i Mellanöstern?

I ett inlägg på FB reflekterade jag i förra veckan omkring avslutat avtal med Saudiarabien och Arabförbundets fördömande av mänskliga rättigheter. Detta kopplade jag till processen till ett av de första (och snabbast antagna) politiska beslutet som togs av den nytillträdda regeringen förra året. Erkännandet av Palestina som stat. Nedan följer det redigerade inlägget från FB.

Erkännandet av Palestina och avslut av avtal

Det gick snabbt att erkänna Palestina som stat, samma stat som nu fortsätter öppet att fördöma mänskliga rättigheter som medlem i Arabförbundet. Frågan är egentligen vad Sverige tycker? I ena stunden legitimerar man en stat och ger den ett erkännande, vars syn är uttalad (och än tydligare nu bekräftad) mot mänskliga rättigheter och för ett förtryck. I andra stunden talar man för mänskliga rättigheter och avbryter avtal?

Så i ett samförståndsavtal om militärt samarbete där det krävs mänskliga rättigheter, då avbryts det. Detta krav på mänskliga rättigheter fördöms av Palestinas företrädare, som är en del av Arabförbundet. Samma stat och dess företrädare som vi som land med iver gett legitimitet. (Det kan tyckas medialt att tonvikten i Margot Wallströms tal var på mänskliga rättigheter, vilket det tyvärr inte var om man läser hennes tal, där låg tonvikten på något helt annat.)

Ser det och har alltid sett det som märkligt att stötta en diktatur och anser att det är ett gott beslut att avbryta detta samarbetsavtal, där råder ingen tvekan. Men tänk om det kunde harmoniseras med andra beslut, riv upp erkännandet av Palestina och avkräv dem en offentlig förklaring och ett tydligt avståndstagande från uttalandet från Arabförbundets fördömande av Mänskliga rättigheter. Men det verkar som att i vissa saker är det av ideologiska skäl ok att bortse från fundamentala rättigheter medans i andra lägen ska man gå tvärt åt andra hållet. Håller det gummibandet i längden kan man reflektera över.

Hos mig ringer det fortfarande i öronen från Hamas talesperson Fawzi Barhoum. som i en intervju uppmanade och deklarerade att varje sann Palestinier skulle med vad de har till hands slå ihjäl närmsta Jude, det är deras plikt som sanna palestinier.

Detta land och dess företrädare ger Sverige status till som en bra stat som är värt ett erkännande och samarbete samt ekonomiskt stöd till. Och nu har vi fått ännu ett facit vart de står. Kommer någon följdreflektion och konsekvens i andra delar att följa? Tror tyvärr inte det. 

Jag är och förblir tungsint över analys och beslut, dock är tungsintheten begränsad till erkännande av stat och brist av konsekvens, ej över avslut av avtal.