fredag 25 november 2016

Civilsamhället, individen och ett samhälles värdegrund.

I en tid då det är ytterst ovanligt att höra någon säga att de inte vill ha någon inblandning av civilsamhället i samhällsbygget kan det faktiskt kräva lite reflektioner omkring vad denna munnens bekännelse innebär och vad den inte innebär. Naturligtvis finns det i resonemanget nyanser och goda exempel, men generellt vill jag delvis spetsa till resonemanget i dess helhet.

Innebär det till exempel att stat, landsting och kommun vill att civilsamhället ska lösa problem och vara aktivt med i bygget och ansvarstagande av vårt gemensamma samhälle, men de måste räkna med att om det uppstår några ekonomiska kostnader i detta så kan de inte räkna med att några offentliga medel till detta? För intagna medel via vår gemensamma skatt ska enbart användas av stat, landsting och kommun och ingen stimulans som riskerar att urholka detta får ske. Civilsamhället får och bör vara med i samhällsbygget och ansvaret för det men det ska sköts via ideellt insamlade skattade medel och inget annat. Att bli inbjuden att ta ansvar ska anses fint nog. Kan det verkligen vara så?

KD drev tidigare igenom ett beslut om skatteavdrag för gåvor till ideella organisationer, ett avdrag som var mycket blygsamt, men som jag såg som ett litet steg mot något större. Vid det politiska skiftet 2014 var detta bland det första som den tillträdande regeringen tog bort, incitament till att skapa än större delaktighet för civilsamhället skulle inte ske på detta sätt, men orden om att göra civilsamhället delaktigt ökade. Göran Hägglund, dåvarande partiledare för KD var med och skrev om detta och det kan du fördjupa dig i här. Det lila embryot att återskapa och ge möjlighet raderades i hast.

Vad detta enorma behov av att styra och kontrollera den enskildes initiativ till engagemang går säkerligen att hitta i ideologiska strömningar där nuvarande majoriteten har tydliga avgrenade rötter  som bygger på att staten är den som ska äga, styra och fördela allt. (något som står i tvär kontrast till arbetarrörelsens grunder vid dess start då den enskildes initiativ för att förverkliga och förbättra sin vardag och samhället var en drivkraft , något som vi ser när vi läser kooperationens utveckling, studieförbund och bostad kooperationer) Men något hände när majoritetssituationen inträffade och makten kunde koncentreras till en politisk elit som visste vad som var bäst för samhället. (Naturligtvis råder det vid olika tillfällen behov av olika lösningar för att möta strömningar och uppkomna samhällssituationer, men det är återigen inte detta vi i huvudsak tittar på.) Progressen fick en omvänd ordning, det gick från handling till ord, och denna tradition återfinns tyvärr även idag.

Det är troligt att oviljan att i handling låta civilsamhället och den enskilde individen på riktigt få möjligheter att ta ansvar för sitt närsamhälle (om det inte sker inom partipolitik eller det av parti närstående rörelse i civilsamhället) bottnar i synen på individ och samhälle. KD står stadigt förankrad i vad som heter subsidiaritetsprincipen, vilket i korthet innebär att beslut som fattas ska fattas så nära dem som beslutet berör. Det bygger i sin tur på tron på mänskans förmåga att vilja och kunna ta ansvar och utifrån det ansvarstagande även kunna stå till svars för de beslut som man tar, det handlar om att ge individen rätten till att utvecklas och växa till. KD står med tydlighet upp för friheten för den enskilde individen att fatta beslut men även ta ansvar för dem, (mer om personalism och grundläggande kortfattade värderingar som KD bygger sin människo- och samhällssyn på kan du läsa här). En del tycker om att tala om att staten inte ska lägga sig i och bry sig om privata beslut, det kallas privatmoralism, något som KD varit anklagade för många gånger genom åren. Men när KD tar ställning i denna typ av frågor som framstår som privata utgår det från att samhället faktiskt består av individer och individers beslut påverkar samhället och att du inte kan komma och tala om beslut omkring ramverk om du inte räknar in människor i detta ramverk och ser på dessa människor som tänkande och ansvarstagande individer som vill ha ordning, reda och leva ett gott och utvecklande liv i frihet. Det duger inte att tala om ramverksbeslut om ramverkets beslut inte utgår från att det som ramen gäller har individer som med värderingar och handlingar kan stå upp och förverkliga och utveckla ramen.

Som ett exempel på dessa "privatfrågor" kan vi nämna den fråga som Inger Davidsson (KD) drev om att kriminalisera innehav av barnpornografi, en fråga som från samlat politiskt etablissemang möte massivt motstånd, hån och hat, (privatmoralism). Idag skulle vi tycka motsatsen, men utan denna av KD och dess politiker drivna frågor hade vårt samhälle sätt annorlunda ut. Ett stort tack Inger Davidsson att du vågade stå på dig trots samlad politiskt och samhälleligt motstånd.

Åter till civilsamhällets kärna. Det är du och jag, vi tillsammans som utgör det civila samhället. Vi via vårt engagemang i föreningar, kyrkor, intressegrupper och en del även politiskt. Vi drivs av att vilja förändra och förbättra vårt gemensamma samhälle, av ansvar att bära och värna om det. Att som stat/kommun/landsting ge möjligheterna och tillskapa ett enkelt regelverk utifrån vår 1000-åriga värdegrund som land borde inte vara en omöjlighet, så låt det gå från ord till handling, tillskapa reella incitament för individer att tillsammans engagera sig och ta ansvar för vårt gemensamma samhälle. 

Låt oss inte vara rädda för att värna vårt lands värdegrund som byggt vårt land sedan 1000-talets början när Ansgar kom till oss. Och låt oss konkret börja med att utveckla partnerskap emellan kommun och civilsamhälle, ett partnerskap som innebär att kommun/stat/landsting vågar investera i det civila samhället för att få än bättre effekt för varje intagen skattekrona. Låt oss återinföra rätten att göra skatteavdrag på gåvor till ideella organisationer i civilsamhället. Låt oss även åter sätta vår tro till att utifrån en tydlig värdegrund låta människor få möjligheter att utveckla och ta ansvar över sitt liv och det samhälle som de lever och bor i. 

Slutligen så finns det ett bra dokument som är några år gammalt med som belyser civilsamhället och dess betydelse med förslag och åtgärder, du kan läsa det här, och även om det är några år så finns det mycket att reflektera över.  

Precis som ingen av oss är fulländad och felfri så är säkerligen inte dessa reflektioner heller det, men detta är ett kort uttryck i några få ord för min önskan att se vårt samhälle med fria ansvarstagande individer utvecklas och växa och det utifrån en stark stabil värdegrund som vi byggt vårt land tidigare på.