Vårens opinionsvindar

Dagens nya mätning av opinionen i den svenska politiken visar på en siffra som har en stor framtids potential, den siffran för KD på 4,2%. Och inför KD:s förestående extra riksting finns det mycket att förvänta och att ta tillvara på vid det tillfället, detta för att nå ut med Kristdemokratins ideologiska inriktning, en inriktning som är en tredje väg och som intressant Ebba Busch Thor lyfte fram som en egen ideologi. Något som är väldigt tydligt om vi väljer att vidga våra vyer och se ut globalt på Kristdemokratin. Det är en ideologi, vilket Ebba ger uttryck för i intervju den 15 mars, som bland annat ger den enskilde ett egenansvar med ett ansvar för kollektivet, det gemensamma. Det är en ideologi som har rötterna fast förankrade i ansvarstagande och förvaltarskap med en utveckling av samhällets alla olika områden där tron på individens förmåga att vilja och att genomföra dessa i en bred mångfald.

Jag hoppas att vi slipper se rubriker där KD framställs utifrån  interna stridigheter om positioner utan låt oss få se politiska visioner och ett utvecklande ansvarstagande för vårt gemensamma samhälle.

Lite ensidigt är det i vårt land, både från medialt håll och samhället i stort att KD så enkelt ställs in i en höger höger hörna, detta görs troligen av olika orsaker, dels för att enkelt kunna stigmatisera, marginalisera och förlöjliga istället för att analysera och på allvar värdera de olika frågorna som ansvarsfullt lyfts fram och lösningarna som presenteras på dessa.

Min förhoppning är att ett nytt lag byggs med fokus på ansvarstagande för landet innehållande en bredd kompetens från EU, finansiella frågor, företagande och juridiska frågor, allt byggt samman till en helhet. Att få se ett team som arbetar för att se allas olika förmågor och värden och på bästa sätt utveckla dem till dess fulla potential, det är min förhoppning. 

Slutligen så är det en fråga som cirkulerat i mina tankar sedan KD:s partiledarkandidater började sin rundresa över landet i Västerås. Vi hade i Västerås möjligheten att lyssna på dem när de var fyra, sedan blev det färre och färre kvar. Frågan som gnagde i mig var hur de olika kandidaterna ställer sig och reagerar och agerar om de inte blir aktuella men även hur den som blir vald agerar?

Våra val och hur vi agerar påverkar den gemensamma och individuella framtiden, även i en partiledarfråga och i ett partipresidium.

Att analysera, reflektera och uttrycka sina tankar

Att analysera, reflektera och uttrycka sina tankar, men även att problematisera och ställa frågorna som kanske inte alla gånger har ett klart svar är något som driver mig. 2007 avslutade jag mitt bloggande, då aktiv politiskt i vad som var Kristna socialdemokraterna, men som sedermera efter min aktiva tids avslutning där har gått över till en multireligös politisk sammanslutning. Jag tittade genom lite av mina rubriker på min gamla nedstängda blogg, men som ligger arkiverad, och tankarna kom om hur tiden ska räcka till att kasta sig ut i ett skriftligt formulerande av tankar och åsikter. 

Efter en politiskt andrum sedan snart två år har jag tagit ett steg mot en politisk hemvist där jag känner mig bekväm i, Winston Churchill lär ha sagt följande; "En del människor byter parti för sin övertygelses skull. Andra byter övertygelse för sitt partis skull." Det är i den grunden som bygger på kristna värderingar och tron på att den enskilda människan kan och ska ha rätten att ta egna beslut över sin vardag, men även att till alla beslut finns konsekvenser.

Att byta hemvist är alltid en tid av reflektion och ransakan, det är inte att byta relationer utan att utveckla nya och pröva hållbarheten i befintliga. Det är inte att byta åsikter utan väga samman flera olika perspektiv och synsätt och analysera och se ett historiskt flöde av orsak och verkan och sedan ta ett avstamp i detta.

Jag tror på mänskans nedlagda förmåga att förbättra och utvecklas, att vilja ta ansvar är något som jag tror på och som jag med fasthet ser behöver lyftas fram. Det är där jag har landat i Kristdemokratin, en politisk ideologi som starkast växte fram under andra världskrigets krigshärjade Europa där alla slagord om socialism, kommunism, konservatism, konsumtionism inte hade levererat mer än kaos, där kom en tredje väg fram med rötterna i en flertusenårig värdegrund som byggt och utvecklat individer, regioner, nationer och kontinenter. Kristdemokratin.

Min tro för Svensk kristdemokrati nu är att det ska byggas ett stabilt team som kan främja och utveckla all den drivkraft och förmåga som finns i landet och hos de enskilda individerna som bor i landet, att de får möjlighet att utveckla sin fulla potential i innovation, produktion och att kunna leva i relation till varandra och andra på ett sätt som stärker och utvecklar vårt land.

Detta är ett avstamp och ett återinträde med att offentligt dela tankar och analyser, att bidra med och brytas för en vidare utveckling av vår gemensamma varande. Många områden ligger framför, framför allt rörande historiska rötter för ett utvecklande av individen och landet, vårt internationella ansvar och utvecklign av företagande och byggande av relationell över etnicitet och sociala skiktningar i vårt samhälle. Så, på återskrivande.

Vad gör Sverige politiskt i Mellanöstern?

I ett inlägg på FB reflekterade jag i förra veckan omkring avslutat avtal med Saudiarabien och Arabförbundets fördömande av mänskliga rättigheter. Detta kopplade jag till processen till ett av de första (och snabbast antagna) politiska beslutet som togs av den nytillträdda regeringen förra året. Erkännandet av Palestina som stat. Nedan följer det redigerade inlägget från FB.

Erkännandet av Palestina och avslut av avtal

Det gick snabbt att erkänna Palestina som stat, samma stat som nu fortsätter öppet att fördöma mänskliga rättigheter som medlem i Arabförbundet. Frågan är egentligen vad Sverige tycker? I ena stunden legitimerar man en stat och ger den ett erkännande, vars syn är uttalad (och än tydligare nu bekräftad) mot mänskliga rättigheter och för ett förtryck. I andra stunden talar man för mänskliga rättigheter och avbryter avtal?

Så i ett samförståndsavtal om militärt samarbete där det krävs mänskliga rättigheter, då avbryts det. Detta krav på mänskliga rättigheter fördöms av Palestinas företrädare, som är en del av Arabförbundet. Samma stat och dess företrädare som vi som land med iver gett legitimitet. (Det kan tyckas medialt att tonvikten i Margot Wallströms tal var på mänskliga rättigheter, vilket det tyvärr inte var om man läser hennes tal, där låg tonvikten på något helt annat.)

Ser det och har alltid sett det som märkligt att stötta en diktatur och anser att det är ett gott beslut att avbryta detta samarbetsavtal, där råder ingen tvekan. Men tänk om det kunde harmoniseras med andra beslut, riv upp erkännandet av Palestina och avkräv dem en offentlig förklaring och ett tydligt avståndstagande från uttalandet från Arabförbundets fördömande av Mänskliga rättigheter. Men det verkar som att i vissa saker är det av ideologiska skäl ok att bortse från fundamentala rättigheter medans i andra lägen ska man gå tvärt åt andra hållet. Håller det gummibandet i längden kan man reflektera över.

Hos mig ringer det fortfarande i öronen från Hamas talesperson Fawzi Barhoum. som i en intervju uppmanade och deklarerade att varje sann Palestinier skulle med vad de har till hands slå ihjäl närmsta Jude, det är deras plikt som sanna palestinier.

Detta land och dess företrädare ger Sverige status till som en bra stat som är värt ett erkännande och samarbete samt ekonomiskt stöd till. Och nu har vi fått ännu ett facit vart de står. Kommer någon följdreflektion och konsekvens i andra delar att följa? Tror tyvärr inte det. 

Jag är och förblir tungsint över analys och beslut, dock är tungsintheten begränsad till erkännande av stat och brist av konsekvens, ej över avslut av avtal.