Taket som är ett golv

Förvånat höjer jag många gånger mina ögonbryn vid artiklar och reportage om den av Vänstern regisserade och styrda regeringsförslagen om tak för vinster i välfärden. Förundrad över den grovt vilseledande retoriken som faktiskt fördummar oss som medborgare i landet. Men något som höll på att bekosta vården en onödig kostnad på grund av förhöjt blodtryck och hjärtklappning var ändå Vänsterns och regeringens presskonferens om förbudet mot det så kallade ”tak för vinster i välfärden”. Och visst var det ett tak som presenterades, ett tak som var millimeter ifrån golvet och inte har plats för så gott som någon alls däremellan. ”Detta är en glädjens dag för vårt land och för Vänstern” var uttalandet från presskonferensen. Det var sannerligen långt från en glädjens dag för alla de i vårt land som vill ha kvar friheten att välja och styra över sin vardag och för alla de som vill kunna bidra in i vårt gemensamma välfärdssamhälle. 

Många genomlysningar och förklaringar har getts från näringsliv och från olika håll för att belysa de grova bristerna och felaktigheterna i förslagen och i den utredning som ligger till grund för förslaget, den så kallade ”välfärdsutredningen”. 

Grundläggande och enkelt kan den inte beskrivas på annat sätt än en opportunistisk framställan som grovt förenklar och förvrider begreppen för människor, allt med syftet att den Vänsterdrivna regeringen med förslaget ska kunna driva genom ett återförstatligande av välfärdssektorn. Och med det ta bort valfriheten för varje invånare i vårt land. Tankarna går osökt till ett införande av planekonomi vilket även är konsekvensen av förslaget.

Det finns nog ytterst få som tycker det är en god idé att slussa vinster till ”skatteparadis” även om inget olagligt i en aktiv skatteplanering föreligger. Och det är detta som man tar fasta på i förslaget, något som människor i gemen tycker är moraliskt fel. Det man sedan gör är att med begrepps och sifferexercis som de allra flesta inte orkar, vill eller kan sätta sig in i skapar en mörk ridå som de gömmer sig bakom. De nämner att företag ska få göra 7% vinst plus statslåneräntan (0,58%) vilket de flesta tycker är en bra nivå på en vinst.  För en omsättning på 50mkr med den 7,58%-iga vinsten så skulle man nästan få göra vinst på 3,8mkr, eller? Det är det som den Vänster drivna regeringen vill att alla ska tro, men så är inte fallet. Det är vinsten på det operativa kapitalet som de talar om, vilket oftast utgörs av aktiekapitalet i tjänstesektorn (skillnad i bygg och fastighetsbolag som har stora fastigheter och maskiner som är del av det operativa kapitalet) det vill säga 50 000:-. Räknar vi då om det med exemplet ovan med ett företag med en omsättning på 50mkr och ett aktiekapital på 50tkr så får du enligt förslaget göra en vinst på knappt 4000:-. (Ja du läser rätt! 4000:-) Dessa medel ska således täcka investeringar, satsning på personal, buffert för extra utbildningar och oförutsedda sjukskrivningar. Ja, sanningen i argumentationen är absurd och konsekvenserna av förslaget är hårresande. 

Jag vill även påminna att för skola och förskola så är det samma skolpeng som följer med eleven i den kommunala skolan som i den skola som drivs av fristående aktör. Det är således inga extra pengar som betalas ut. Däremot så är det hos de fristående aktörerna en tydlig uppföljning av ekonomi och utfall då det inte går att göra ett negativt resultat, det finns inga sådana möjligheter som föreligger hos kommunala utförare. Gör en privat utförare negativa resultat och förbrukar sitt kapital måste de slå igen sin verksamhet, så är våra lagar i landet. Detta gäller inte kommunala utförare som i de skeendena av att inte hålla budgeten får ökade skattefinansierade intäkter. 

Slutligen vill jag även lyfta fram och skapa en tydlig bild av vårt gemensamt finansierade välfärdssverige. Ett Sverige vars kommuner genomför prisupphandlingar där privata utförare får utifrån upphandlingsunderlag ge anbud och driftsätta verksamhet inom vård och omsorg allt baserat på avtal som kommunerna sätter upp, inte utifrån vad välfärdsföretagen vill och kan utföra. Vårt gemensamma välfärdssverige omfattar även områden som vägar, byggnationer och merparten av infrastrukturen, dessa sektorer omfattas inte av den Vänsterstyrda regeringens förslag utan där, i den ”hårda” sektorn är det andra förutsättningar som gäller. 

Lösningen att komma tillrätta med problem i den gemensamt finansierade välfärdssektorn är inte ett införande av planekonomi. Det är däremot väsentligt att införa tydliga krav på kvalitet, tydlig uppföljning av hur och till vad skattemedel används. Och speciellt så är det den kommunalt och statligt styrda utförarna och beställarna som har störst ekonomisk del att följa upp och styra. Krav och uppföljning behöver förtydligas och det behöver omfatta hela välfärdssektorn, inte bara den privata delen.

Låt oss på allvar ta ansvar för vår gemensamma välfärd, låt valfrihet och ansvar få genomsyra inte bara den privatdrivna välfärden utan hela vår välfärd. Rätt resurser på rätt plats i rätt tid för ett välfärds Sverige där vi återigen kan känna oss trygga och säkra. 

För övrigt vill jag bara uppmuntra dig att rösta på KD den 9 september för ett fortsatt Sverige där du får möjlighet att påverka och styra din vardag och inte staten.