En dag är en del av en vecka. En inblick i en fritidspolitikers vecka

Vad händer under en dag med Stadshus AB och Kommunstyrelsen i Västerås? Och hur går en vecka som fritidspolitiker….

Under en längre tid har jag tänkt att återaktivera min Blogg, detta utifrån att det är ett bättre forum för lite längre texter (sedan om det är flera som läser dem än ett kort mera ”rubrikmässigt” inlägg på Twitter och FB är dock tveksamt), bloggen ger ändå möjligheter till att kanalisera min egna självreflektion utifrån frågor och beslut samt skeende som sker löpande i vardagen. Vi får se hur detta faller ut, om inte annat så blir det ett ”minnets arkiv” vilket inte heller är att förringa i det allt snabbar informationsinhämtandet som sker.

En vecka delas som bekant in i dagar, och vissa veckor har mera ”politiska” dagar än andra veckor. Förra veckan inleddes med nämndmöte med Nämnden för idrott, fritid och förebyggande. Följt av onsdagens heldag med Stadshus AB, kommunstyrelseöverläggning och ordinarie kommunstyrelse möte här i Västerås. Torsdagen var intressant förmiddag med Kollektivtrafiknämnden (där lämnade jag in en protokollsanteckning omkring punkten ”Kundkoll, pris, produkt och zonindelning”) i  Regionen följt av FIBRA AB styrelsemöte i deras nya lokaler i NAVET. Fredagen var en heldag med rubriken ”Resultatdag för Västerås stad”, en givande dag med bra samtal och arbete inför framtida ekonomiska budgetplaneringar, en dag med alla chefer i alla kommunens förvaltningar och bolag samt presidierna och kommunstyrelsen. (Bonus med mycket trevligt och givande fika samtal som gav mycket mervärde in i helgens vila).

Men mina huvud reflektioner är från onsdagens kommunstyrelsedag, där har jag några frågor som fastnar lite extra, (detta utan att förringa andra frågor under veckan) de tre frågor reflekterade jag över idag är;

1. Rätten till heltid.  
2. Motion omkring genusutbildning för all personal inom skola förskola.
3. Motion omkring att utbilda instruktörer i Västerås stad i första hjälpen mot psykisk ohälsa.

Rätten till heltid är en av de centrala frågan in i framtiden. Rätten till heltid är en självklar framtidsfråga att arbeta mot för att komma till rätta med den gängse normen i samhället som sätter kvinnorna i deltidsarbetsmarknad som inte är önskvärd. Det som man däremot behöver fundera över är om man som arbetsgivare, kommunen Västerås, utifrån hur verkligheten ser ut, låser ute människor från arbetsmarknaden som utifrån sitt livspussel bara kan arbeta deltid. När rätten till att välja sin tjänstgöringstid försvinner i kommunen, och det enbart går att välja heltid som norm, då kan det utifrån hur verkligheten få till konsekvens att de som behöver arbete på deltid nu inte får möjlighet till något arbete. Med den reflektionen ser jag att det finns risker som gör att de som lever i större utsatthet nu utifrån goda intentioner omöjliggör ett arbete inom den kommunala sektorn för dem. Det behöver nog vara flexibelt där flera olika delar går hand i hand för att arbeta mot att möjliggöra ett samhälle där alla har samma möjligheter till ett heltidsarbete, dels utifrån arbetstid utformning och välfärdstjänster som stärker upp möjligheterna till att kunna arbeta heltid. Efter lunch det ordinarie kommunstyrelsemötet.   

Genusutbildning. Det hade inkommit en motion om att all personal inom förskola och skola skulle gå en egen framtagen webbutbildning inom genusfrågor. En motion som är märklig då det enligt läroplanen måste ske ett arbete inom detta område, vilket för min del är något jag utgått från sker inom  all skolverksamhet i Västerås redan idag. Troligen var det som tjänstemännen utgått från när de föreslog att motionen skulle avslås. Nu vände majoriteten och yrkade bifall på motionen (i bästa fall skulle man gett svaret att den inte föranleder någon ytterligare åtgärd, utifrån att det redan sker arbete inom detta idag). 

Instruktörer för att upptäcka psykisk ohälsa. Var en motion som behandlades och något som man tex. Gör i Sala kommun. Behandling och hanterande av motionen gör att kontrasterna blir påtagliga, att avgränsat och med speciell och tydlig riktad insats kan få ut ett brett resultat riktat mot ett av de större problemen som vi möter idag, den psykiska ohälsan. Där ville inte majoriteten möta upp förslaget, men en bred generell kostnadsdrivande genusutbildning som redan idag är villkorad i gällande läroplan, det vill man driva igenom. I bästa fall en redan självuppfylld ordning utan effekt mer än ”rubrik åtgärder” som kan röna gillande från de som inte vet att detta redan är en realitet, syftet där är tydligt, att kunna vissa upp ett jakande svar.  Medan de problem som är centrala i skolan och i samhället att hitta nya verktyg för att möte, den psykiska ohälsan,  där vill man inte ens utreda, pröva eller komplettera och utvidga verktygslådan. Locket på. Det är sorgligt tycker jag. För skolan, individerna och anhöriga och för hela vårt gemensamma samhälle.

Slutligen vill jag ge en stor eloge till teamet som arbetar med plastbantning och mot nedskräpning i Västerås, (som var och informerade Kommunstyrelsen hur arbetet fortskrider i kommunen) även bra att påminna sig om de sommarjobbande ungdomarna i Västerås stads projekt ”ungdomsdialog” som arbetade med just frågan, ”nedskräpning”. Ett mycket bra jobb att ta tillvara i det fortsatta arbetet. Denna fråga är något som engagerar och som alla kan engagera sig i och som ger ett omedelbart synligt och påtagligt resultat. Om vi alla slutar slänga skräp (fimpar och snus) och om vi alla plockar upp något skräp och slänger i närmast papperskorg så gör det en stor skillnad. Jag är även övertygad om att det utöver att det blir renare, även skapar en medvetenhet i allas vår tanke när vi ser människor går och plockar upp skräp efter andra.

Som Kristdemokrater i Västerås har vi i vår verksamhetsplan för året lagt in två olika tillfällen där vi kommer att vara ute att städa och plocka skräp i vår utemiljö i Västerås, det tycker vi är en praktiskt bra handling att lyfta fram som medlemsaktivitet i år.

Sverige vi har ett resultat! Eller?

Sverige vi har ett resultat! Eller?

Nu börjar vi skönja slutet på eftervalsturbulensen och vi kan som i melodifestivalen säga; Sverige, vi har ett resultat”. Naturligtvis är det ett resultat som är högst beklagligt utifrån vad väljarna i Sverige röstat på, och som jag personligen tycker är tråkigt och bortkastade chanser för vårt land, region och stad. Och framför allt måste det vara ytterst märkligt för de som röstat för ett Allians styre i Sverige där hälften av Alliansen ansåg att de hellre stöttar en röd grön Stefan Lövfén styrd regering som kommer behöva ständigt stöd av Vänstern, det framför en Alliansregering. Det är sorgligt. Jag skulle i detta läge hellre förorda ett extraval där ny fingervisning vad svenska folket tycker efter denna turbulenta höst.

Här i Västmanland och i Västerås har vi blivit luttrade efter att gått genom samma sak som man nu går genom på riksplanet. Alliansen hade möjligheterna både i Västerås och i region Västmanland att skapa ett Allians styre men valet föll på att hellre begrava möjligheten till en Alliansen för ett röd grön kollation. Det är som sagt sorgligt men även en del av demokratin att förhålla sig till och det är sedan upp till väljarna att utvärdera på ett vaket och nyktert sätt vart man i framtiden väljer att lägga sin röst. KD har varit konsekventa och tydliga i våra ställningstagande och vi kommer fortsätta att stå upp för en konservativ progressiv politik för trygghet, utveckling och omsorg.

Något annat som kanske inte primärt är en helt ny företeelse men som under senaste åren utvecklats och vuxit i proportion och omfång och tenderar att tyvärr normaliseras, det är det allt råare och hårdare uttryckssätt och språkliga klimat, något som inte är fullt så klädsamt. Att vädra sina åsikter med höga tongångar och grovt språk skapar och inger inte något större förtroende. Lokalt har vi har sett det från Liberal företrädare både i fullmäktige och kommunstyrelse (varav sistnämnda tillfället det hedersamt bads om ursäkt), och nationellt har det under flera år vuxit i takt med de sociala mediernas utbredning där även traditionell media hakar på. Detta sker i ett brett spektrum av politiska färger, där är inget parti undantaget inte heller mitt parti. 

Jag är övertygad om att en återhållsamhet och respektfullhet i stundens hetta är viktig, detta utan att för den sakens skull på ett konstruktivt sätt kunna uttrycka besvikelse över upplevda svek i förtroendefulla relationer, frågor som man stått gemensamt och drivet mm. Men detta är trots allt en del av demokratin. Olika partiers egna värderingar, analyser och strategiska vägande där makten, positioneringar och inflyttande kan spela en stor och avgörande roll, bara för de sakernas skull. Det är en balansgång som kan vara hårfin och som ibland inte uppfattas som annat än att tillskapa sig egenmakt mer än som konstruktiv politiska ansvarstagande för vår stad, region eller lands bästa. För det är trots allt det som är det centrala, inte enskilda politikers eller partiers makt och inflytande utan vad som är bäst för vår stad, region och land. 

En naturligt och relevanta fråga som du troligen ställer dig är; ”om jag inte maximerar makten och inflytandet utifrån mitt synsätt på vad som är bäst så blir det inte bra.” 

Jag tror att väljarna ser skillnaden på egenmakt och ansvarstagande konstruktiv politiskt hantverk med mänskan i centrum. Men återigen, det är väljarna som nyktert och med historisk tillbakablick får avgöra, och nu närmast i Europaparlamentsvalet, om det inte blir till ett extraval.

Trots skeendet som nu sker i dyningarna efter valet där den politiska kartan nu ritas om är jag ändå hoppfull, för över en bredd av politiskt aktiva finns det en stor merpart, (vilket jag inte håller med alla, och en del håller jag inte med alls) som jag har en respekt för utifrån deras vilja till ansvarstagande och engagemang och där behöver vi som förtroendevalda alla vaka över att vi upprätthåller en konstruktiv och respektfull ton som är inlyssnande i allas vår olikhet i ideologi, ståndpunkter och ställningstaganden. Vi behöver vaka och upprätthålla en respektfull konstruktiv ton. För om inte folkvalda politiker kan hålla detta, vilken modell skapar vi för det samhälle som vi som förtroendevalda är valda att förvalta och ta ansvar för? 

Vi i KD har varit tydlig vart vi står, och vi kommer fortsätta att vara tydliga. En del uppfattar det obekvämt att vi är tydliga, för vi utgör då en klar fyr i en allmänt otydlig politisk mix som uppstår i den kapitulationen för de röd gröna styret. Om du vill vara med i denna tydligt lysande fyr i en mörk och otydlig politiska värd så är det dags för dig att engagera dig I KD. Välkommen som medlem i KD och ta ditt ansvar och få din givna plats.

Hur ser du som Kristdemokrat (KD) på vård och omsorg med fokus på existentiell hälsa?

Att få frågor som går lite ”djupare” och inte på ett rättvist sätt kan besvaras med en ”oneliner” är av stor vikt, för samhällets utmaningar är inte en ”oneliner” även om vi ibland skulle önska det. Denna är en av frågorna som mötte mig (och övriga politiker) vid utfrågning av Pingströrelsens ledare Daniel Alm i Pingstkyrkan i Västerås. Frågan fascinerar mig och kräver en större reflektion som kommer här.

WHO, världshälsoorganisationen beskriver att det finns åtta perspektiv som påverkar vår existentiella hälsa: Hopp, helhet, harmoni, förundran, mening med livet, andlig kontakt, personlig tro och gemenskap.

I vårt partiprogram http://www.kd.nu/principprogram finns det en tydlig tråd som lyfter fram en värdegrund som ligger i linjen med vad som beskrivs som den existentiella hälsan. Vår vård och omsorgstanke bygger på att vi vare sig är ett egoistiskt särintresse i en liberal ”marknad” eller en kollektiv lösning där individens enskilda förutsättningar får anpassas till kollektivet. Där är ett starkt civilsamhälle självklart, där individen har en tydlig gemenskap och där det möjliggörs att ha ett sammanhang som skapar mening och innehåll i livet.

Vi ser även familjen som en central grundläggande del för att skapa en god existentiell hälsa. En familj som är trygg och stabil och som har stöttning att bygga goda och stabila relationer och ges möjligheter att själva bestämma över sitt livspussel utan inblandning från staten hur de tillexemplen ska disponera sin tid i föräldraförsäkringen. Eller vilken förskola/skola som deras barn ska gå på. Den ramen som ger dem frihet och trygghet skapar förutsättningar för en god existentiell hälsa och ger individen en trygg bas och känsla av att tillhöra. Ser vi familjen över generationer så får vi där ett gränsöverskridande sammanhang där du tydligt ser att du tillhör en större helhet än just dig själv och ditt egna ego fixerade sfär.

Kristdemokraternas grundvärdering har en värdegrund som bygger på den Kristen-Judisk västerländska humanismen. Rötterna är tydliga 1000-tals år tillbaka i en värdetradition som har byggt demokratier och rättsstater, samhällen och intuitioner. Där i dess mitt står KD. Vår värdegrund och grunden för god existentiella hälsan ligger i linje med vår syn på människan och det i sin tur formar vår politik b.la inom familjen, vård och skolan. 

Det leder inte enbart till fina ord i ett program utan manar till konkret handling. KD driver tydligt frågan om att bryta ensamheten. Vi vet, och utöver det så pekar forskningen tydligt ut att det finnas ett sammanhang mellan ensamhet och ohälsa, både fysiks och psykisk ohälsa. Ensamhet som är motsatsen till gemenskap och där gemenskap är som tidigare nämnts ett av kriterierna för en god existentiell hälsa. Vi måste prioritera denna fråga, inte bara i fina ord och på papper utan i handling. Vi ser bland de äldre en inlåsningseffekt när du blir äldre och sitter låst i din lägenhet men får inte ett annat boende för att du inte är tillräckligt sjuk. Vi vill att alla som fyllt 85 år ska har rätt till ett anpassat boende där din isolering bryts och du kan dela vardagen med andra människor. 

Vi ser även att isoleringen och ensamheten behöver uppmärksammas än tydligare och få en nationell tyngd som man gjort i b.la. England där ett uppdrag lagts på ministernivå att bekämpa ensamheten. Vi vill att det även i Sverige ska tilldelas ett ministeruppdrag att verka för att bryta ensamheten i samhället. Det löser inte allt men det är en nyckel som med tydlighet visar på vad vi vill. Bryta ensamheten.

För att på allvar lyfta upp den existentiella hälsan behövs civilsamhället och det behöver få ett stärkt utrymme och plats i samhället. KD införde under Alliansregeringen möjligheter till skatteavdrag för gåvor till frivilligorganisationer vilket möjliggör att på riktigt stärka civilsamhället och ge dem möjligheter, det vill vi återinföra efter 9:e september när vi på nytt får en Alliansregering. Politiken och staten kommer aldrig och ska inte heller detaljstyra detta, politiken ska ge förutsättningar och inriktning för att detta genomförs. Som exempel på civilsamhället i vården och omsorgen finns sjukhuskyrkan och kyrkornas diakonala verksamhet, de behöver få en än mer naturlig och stärkt plats.

En annan sak som för mig är självklar och som tangerar den existentiella hälsan men som även berör frågan om religionsfrihet, (friheten att det ska vara en rätt till likväl som en rätt från religion). Kärnan är att om en parameter för god existentiell hälsa är personlig tro och andlig kontakt behövs det självklart ett naturligt utrymme att få finnas och verka i samhället för att detta ska uppnås. 

Det arbete som b.la. organisationen Gideoniterna gör med Bibelutdelning både till lärare och sjuksköterskor vid examen men även utplacering på vårdinrättningar så att Biblar finns tillgängliga är ett verktyg att erbjuda god existentiell hälsa men som idag hotas av prioriteringen ligger på ”frihet från tro” (helt i motsatt riktning mot vad kriterierna är för god existentiell hälsa). Det är dags att vi i vårt land lägger om kursen från framför allt Kristo fobiska ställningstagande i det offentliga och dess administration och på riktigt främjar civilsamhällets delaktighet i det offentliga samhället där hela spektra av den existentiella hälsan tillåts.