torsdag 23 augusti 2018

Hur ser du som Kristdemokrat (KD) på vård och omsorg med fokus på existentiell hälsa?
Att få frågor som går lite ”djupare” och inte på ett rättvist sätt kan besvaras med en ”oneliner” är av stor vikt, för samhällets utmaningar är inte en ”oneliner” även om vi ibland skulle önska det. Denna är en av frågorna som mötte mig (och övriga politiker) vid utfrågning av Pingströrelsens ledare Daniel Alm i Pingstkyrkan i Västerås. Frågan fascinerar mig och kräver en större reflektion som kommer här.

WHO, världshälsoorganisationen beskriver att det finns åtta perspektiv som påverkar vår existentiella hälsa: Hopp, helhet, harmoni, förundran, mening med livet, andlig kontakt, personlig tro och gemenskap.

I vårt partiprogram http://www.kd.nu/principprogram finns det en tydlig tråd som lyfter fram en värdegrund som ligger i linjen med vad som beskrivs som den existentiella hälsan. Vår vård och omsorgstanke bygger på att vi vare sig är ett egoistiskt särintresse i en liberal ”marknad” eller en kollektiv lösning där individens enskilda förutsättningar får anpassas till kollektivet. Där är ett starkt civilsamhälle självklart, där individen har en tydlig gemenskap och där det möjliggörs att ha ett sammanhang som skapar mening och innehåll i livet.

Vi ser även familjen som en central grundläggande del för att skapa en god existentiell hälsa. En familj som är trygg och stabil och som har stöttning att bygga goda och stabila relationer och ges möjligheter att själva bestämma över sitt livspussel utan inblandning från staten hur de tillexemplen ska disponera sin tid i föräldraförsäkringen. Eller vilken förskola/skola som deras barn ska gå på. Den ramen som ger dem frihet och trygghet skapar förutsättningar för en god existentiell hälsa och ger individen en trygg bas och känsla av att tillhöra. Ser vi familjen över generationer så får vi där ett gränsöverskridande sammanhang där du tydligt ser att du tillhör en större helhet än just dig själv och ditt egna ego fixerade sfär.

Kristdemokraternas grundvärdering har en värdegrund som bygger på den Kristen-Judisk västerländska humanismen. Rötterna är tydliga 1000-tals år tillbaka i en värdetradition som har byggt demokratier och rättsstater, samhällen och intuitioner. Där i dess mitt står KD. Vår värdegrund och grunden för god existentiella hälsan ligger i linje med vår syn på människan och det i sin tur formar vår politik b.la inom familjen, vård och skolan. 

Det leder inte enbart till fina ord i ett program utan manar till konkret handling. KD driver tydligt frågan om att bryta ensamheten. Vi vet, och utöver det så pekar forskningen tydligt ut att det finnas ett sammanhang mellan ensamhet och ohälsa, både fysiks och psykisk ohälsa. Ensamhet som är motsatsen till gemenskap och där gemenskap är som tidigare nämnts ett av kriterierna för en god existentiell hälsa. Vi måste prioritera denna fråga, inte bara i fina ord och på papper utan i handling. Vi ser bland de äldre en inlåsningseffekt när du blir äldre och sitter låst i din lägenhet men får inte ett annat boende för att du inte är tillräckligt sjuk. Vi vill att alla som fyllt 85 år ska har rätt till ett anpassat boende där din isolering bryts och du kan dela vardagen med andra människor. 

Vi ser även att isoleringen och ensamheten behöver uppmärksammas än tydligare och få en nationell tyngd som man gjort i b.la. England där ett uppdrag lagts på ministernivå att bekämpa ensamheten. Vi vill att det även i Sverige ska tilldelas ett ministeruppdrag att verka för att bryta ensamheten i samhället. Det löser inte allt men det är en nyckel som med tydlighet visar på vad vi vill. Bryta ensamheten.

För att på allvar lyfta upp den existentiella hälsan behövs civilsamhället och det behöver få ett stärkt utrymme och plats i samhället. KD införde under Alliansregeringen möjligheter till skatteavdrag för gåvor till frivilligorganisationer vilket möjliggör att på riktigt stärka civilsamhället och ge dem möjligheter, det vill vi återinföra efter 9:e september när vi på nytt får en Alliansregering. Politiken och staten kommer aldrig och ska inte heller detaljstyra detta, politiken ska ge förutsättningar och inriktning för att detta genomförs. Som exempel på civilsamhället i vården och omsorgen finns sjukhuskyrkan och kyrkornas diakonala verksamhet, de behöver få en än mer naturlig och stärkt plats.

En annan sak som för mig är självklar och som tangerar den existentiella hälsan men som även berör frågan om religionsfrihet, (friheten att det ska vara en rätt till likväl som en rätt från religion). Kärnan är att om en parameter för god existentiell hälsa är personlig tro och andlig kontakt behövs det självklart ett naturligt utrymme att få finnas och verka i samhället för att detta ska uppnås. 

Det arbete som b.la. organisationen Gideoniterna gör med Bibelutdelning både till lärare och sjuksköterskor vid examen men även utplacering på vårdinrättningar så att Biblar finns tillgängliga är ett verktyg att erbjuda god existentiell hälsa men som idag hotas av prioriteringen ligger på ”frihet från tro” (helt i motsatt riktning mot vad kriterierna är för god existentiell hälsa). Det är dags att vi i vårt land lägger om kursen från framför allt Kristo fobiska ställningstagande i det offentliga och dess administration och på riktigt främjar civilsamhällets delaktighet i det offentliga samhället där hela spektra av den existentiella hälsan tillåts.