För ett tag sedan gjorde jag den "hemska" upptäckten att glasburkarnas lock har drabbats av en innovativ uppfinning. (Locket som vem som helst kan öppna) Som nostalgisk förälder med nu vuxna barn kan jag tänka tillbaka på tiden när ens barn var små och som pappa kunde man få uppvisa sin "råstyrka" med att få öppna de omöjliga glasburkslocken. Korta stunder av "hjälte" känsla, att få vara stark uppstod.
Nu har tekniken hunnit ifatt och dagens föräldrar kommer inte kunna uppleva denna eufori av att vara behövd, att på ett enkelt sätt få ikläda sig rollen som den starke och oövervnlige hjälten. Och visst är det bra med inovativa tekniska lösningar som gör vardagen lättare, det måste vi sträva efter, förbättringar och en positiv utveckling.
Det ställer oss även inför frågan av "hjälte" statusen, eller snarare att vara behövd och kunna vara någon annan till hjälp, ett osjälviskt föredöme. För vi behöver ett samhälle där vi får finnas till, ta ansvar och ges möjligheter att få vara en "vardagshjälte" i handling och inte bara i ord. Att underlätta för människor, frivillig organisationer och aktörer som vill och kan vara med i utvecklingen och ansvarstagandet för vårt samhälle är väsentligt. Det finns ett fint ord för en beskrivning av detta, subsidiaritetsprincipen och som är en grundläggande del för mig som Kristdemokrat (lös mer om den här: https://www.kristdemokraterna.se/VarPolitik/Korta-Svar-AO/Subsidaritetsprincipen/)
Jag skulle vilja se flera möjligheter, situationer och system som öppnar upp för engagemang och en uppväxling av initiativ där varje enskild människa och aktör ges och får möjlighet på ett verkligt sätt ta ett ansvar och vara med och utveckla vårt gemensamma samhälle och få vara en liten vardagshjälte i det sammanhang där man finns.
Detta kan jag fundera över medans jag äter en rågsiktssmörgås med leverpastej och smörgåsgurka från burken med det inovativa locket på.
