Civilsamhället, individen och ett samhälles värdegrund.

I en tid då det är ytterst ovanligt att höra någon säga att de inte vill ha någon inblandning av civilsamhället i samhällsbygget kan det faktiskt kräva lite reflektioner omkring vad denna munnens bekännelse innebär och vad den inte innebär. Naturligtvis finns det i resonemanget nyanser och goda exempel, men generellt vill jag delvis spetsa till resonemanget i dess helhet.

Innebär det till exempel att stat, landsting och kommun vill att civilsamhället ska lösa problem och vara aktivt med i bygget och ansvarstagande av vårt gemensamma samhälle, men de måste räkna med att om det uppstår några ekonomiska kostnader i detta så kan de inte räkna med att några offentliga medel till detta? För intagna medel via vår gemensamma skatt ska enbart användas av stat, landsting och kommun och ingen stimulans som riskerar att urholka detta får ske. Civilsamhället får och bör vara med i samhällsbygget och ansvaret för det men det ska sköts via ideellt insamlade skattade medel och inget annat. Att bli inbjuden att ta ansvar ska anses fint nog. Kan det verkligen vara så?

KD drev tidigare igenom ett beslut om skatteavdrag för gåvor till ideella organisationer, ett avdrag som var mycket blygsamt, men som jag såg som ett litet steg mot något större. Vid det politiska skiftet 2014 var detta bland det första som den tillträdande regeringen tog bort, incitament till att skapa än större delaktighet för civilsamhället skulle inte ske på detta sätt, men orden om att göra civilsamhället delaktigt ökade. Göran Hägglund, dåvarande partiledare för KD var med och skrev om detta och det kan du fördjupa dig i här. Det lila embryot att återskapa och ge möjlighet raderades i hast.

Vad detta enorma behov av att styra och kontrollera den enskildes initiativ till engagemang går säkerligen att hitta i ideologiska strömningar där nuvarande majoriteten har tydliga avgrenade rötter  som bygger på att staten är den som ska äga, styra och fördela allt. (något som står i tvär kontrast till arbetarrörelsens grunder vid dess start då den enskildes initiativ för att förverkliga och förbättra sin vardag och samhället var en drivkraft , något som vi ser när vi läser kooperationens utveckling, studieförbund och bostad kooperationer) Men något hände när majoritetssituationen inträffade och makten kunde koncentreras till en politisk elit som visste vad som var bäst för samhället. (Naturligtvis råder det vid olika tillfällen behov av olika lösningar för att möta strömningar och uppkomna samhällssituationer, men det är återigen inte detta vi i huvudsak tittar på.) Progressen fick en omvänd ordning, det gick från handling till ord, och denna tradition återfinns tyvärr även idag.

Det är troligt att oviljan att i handling låta civilsamhället och den enskilde individen på riktigt få möjligheter att ta ansvar för sitt närsamhälle (om det inte sker inom partipolitik eller det av parti närstående rörelse i civilsamhället) bottnar i synen på individ och samhälle. KD står stadigt förankrad i vad som heter subsidiaritetsprincipen, vilket i korthet innebär att beslut som fattas ska fattas så nära dem som beslutet berör. Det bygger i sin tur på tron på mänskans förmåga att vilja och kunna ta ansvar och utifrån det ansvarstagande även kunna stå till svars för de beslut som man tar, det handlar om att ge individen rätten till att utvecklas och växa till. KD står med tydlighet upp för friheten för den enskilde individen att fatta beslut men även ta ansvar för dem, (mer om personalism och grundläggande kortfattade värderingar som KD bygger sin människo- och samhällssyn på kan du läsa här). En del tycker om att tala om att staten inte ska lägga sig i och bry sig om privata beslut, det kallas privatmoralism, något som KD varit anklagade för många gånger genom åren. Men när KD tar ställning i denna typ av frågor som framstår som privata utgår det från att samhället faktiskt består av individer och individers beslut påverkar samhället och att du inte kan komma och tala om beslut omkring ramverk om du inte räknar in människor i detta ramverk och ser på dessa människor som tänkande och ansvarstagande individer som vill ha ordning, reda och leva ett gott och utvecklande liv i frihet. Det duger inte att tala om ramverksbeslut om ramverkets beslut inte utgår från att det som ramen gäller har individer som med värderingar och handlingar kan stå upp och förverkliga och utveckla ramen.

Som ett exempel på dessa "privatfrågor" kan vi nämna den fråga som Inger Davidsson (KD) drev om att kriminalisera innehav av barnpornografi, en fråga som från samlat politiskt etablissemang möte massivt motstånd, hån och hat, (privatmoralism). Idag skulle vi tycka motsatsen, men utan denna av KD och dess politiker drivna frågor hade vårt samhälle sätt annorlunda ut. Ett stort tack Inger Davidsson att du vågade stå på dig trots samlad politiskt och samhälleligt motstånd.

Åter till civilsamhällets kärna. Det är du och jag, vi tillsammans som utgör det civila samhället. Vi via vårt engagemang i föreningar, kyrkor, intressegrupper och en del även politiskt. Vi drivs av att vilja förändra och förbättra vårt gemensamma samhälle, av ansvar att bära och värna om det. Att som stat/kommun/landsting ge möjligheterna och tillskapa ett enkelt regelverk utifrån vår 1000-åriga värdegrund som land borde inte vara en omöjlighet, så låt det gå från ord till handling, tillskapa reella incitament för individer att tillsammans engagera sig och ta ansvar för vårt gemensamma samhälle. 

Låt oss inte vara rädda för att värna vårt lands värdegrund som byggt vårt land sedan 1000-talets början när Ansgar kom till oss. Och låt oss konkret börja med att utveckla partnerskap emellan kommun och civilsamhälle, ett partnerskap som innebär att kommun/stat/landsting vågar investera i det civila samhället för att få än bättre effekt för varje intagen skattekrona. Låt oss återinföra rätten att göra skatteavdrag på gåvor till ideella organisationer i civilsamhället. Låt oss även åter sätta vår tro till att utifrån en tydlig värdegrund låta människor få möjligheter att utveckla och ta ansvar över sitt liv och det samhälle som de lever och bor i. 

Slutligen så finns det ett bra dokument som är några år gammalt med som belyser civilsamhället och dess betydelse med förslag och åtgärder, du kan läsa det här, och även om det är några år så finns det mycket att reflektera över.  

Precis som ingen av oss är fulländad och felfri så är säkerligen inte dessa reflektioner heller det, men detta är ett kort uttryck i några få ord för min önskan att se vårt samhälle med fria ansvarstagande individer utvecklas och växa och det utifrån en stark stabil värdegrund som vi byggt vårt land tidigare på.

Försäljningen av fastigheter i Västerås

Flera fastigheter i centrala Västerås är ute för en "paket" försäljning, med syfte att utveckla området och säkra framtida utveckling i området av nya skollokaler (och troligen om detaljplan kommer tillstånd i framtiden, bostäder). Allt detta är nödvändigt och bra, det är bra med innovativa entreprenörer och ansvarstagande med vilja att utveckla vår gemensamma stad. Det som vi Kristdemokrater i Västerås (där jag är ordförande) ställer oss frågande till är själva processen i detta.

Fastigheten Maria 1 - Fryxellska skolan i Västerås

Försäljningen omfattar 4 fastigheter som i Västerås är historiskt viktiga byggnader, Skepparbacksskolan, Fryxellska skolan (och Maria Skolan) samt Fridnässkolan och mark efter Ringvägen. (Det är inte skolverksamheten som ska säljas utan det är fastigheterna som uppe för beslut om försäljning, något som ibland i debatten och tyckandet "rörs samman").

Detta förslag till försäljning med del i avtalet om att bygga en ny F-6 skola på grusplanen vid Fryxellska bygger på att det tas en detaljplan för området, och det är en av delarna i helheten som vi som parti och våra medlemmar regerat på.

Gör allt i rätt ordning tycker vi. Ta fram en detaljplan hur vi vill ha det i området, därefter kan beslut tas på alla goda initiativ och det utifrån fastlagda förutsättningar. 

Nu ska en försäljning forceras genom utan en fastlagd detaljplan, en process som i bästa fall tar 2 år, sedan ska bygglov för ny skola till och uppföras, vilket är en process som även det inte sker över en natt. I VLT i går omnämns detta att det uppfattas märkligt att kunna tyck något om detta utan att förslaget presenterats. Och det är just i detta som det kanske ligger hela problematiken, att ett "allt eller inget" avtal som nu omedelbart ska beslutas, annars blir det ingen utveckling alls. I intervju i P4 idag klargör jag några tankegångar hur vi ser på processernas gång för utveckling.

Våra gemensamma resurser 

Vi har ett ägande av fastigheter i vår stad som finansierats av gemensamma medel intagna via skatt under flera år, och det finns i det ett långsiktigt förvaltar ansvar från folkvalda politiker för det gemensamma ägandet. Att förvalta är att utveckla men även i vissa fall att bevara, vi är för en positiv utveckling men vi vill se en öppenhet och transparens i processerna. Detta är inte likställt med att initiativ och kreativitet stryps, tvärtom, vi som Kristdemokrater är för eget ansvar (att människors kreativitet och ansvarstagande får utrymme och kan växa) och egna initiativ för det gemensamma, vi är för utvecklad entreprenörskap i den offentliga sfären men, allt ska ske i rätt ordning där delaktighet och medborgare uppbackning över utvecklingen kan ske.

Vi ser med glädje fram mot att det sker en snabb handläggning av detaljplanen, att utvecklingen i området med skola och boende kan ske och att de för Västerås historiskt värdefulla byggnaderna tas tillvara och förvaltas på ett bra sätt. Men vi i Kristdemokraterna kan inte ställa oss bakom en forcerad försäljning där detaljplan inte fastlagts och där det skapas för mycket osäkerhet runtomkring hela processen, det anser vi att ingen tjänar på.

Så låt oss nu skapa en öppenhet med fastlagda detaljplaner, öppna förfaranden och utifrån det skapa en utveckling av centrala områdena i Västerås/Stallhagen. 

Respondera på detta

Reagera? samuel.stengard@kristdemokraterna.se engagera dig? - Bli medlem i Kristdemokraterna genom att sända kontaktuppgifter till samma e-post.

Att vara stark

För ett tag sedan gjorde jag den "hemska" upptäckten att glasburkarnas lock har drabbats av en innovativ uppfinning. (Locket som vem som helst kan öppna) Som nostalgisk förälder med nu vuxna barn kan jag tänka tillbaka på tiden när ens barn var små och som pappa kunde man få uppvisa sin "råstyrka" med att få öppna de omöjliga glasburkslocken. Korta stunder av "hjälte" känsla, att få vara stark uppstod.

Nu har tekniken hunnit ifatt och dagens föräldrar kommer inte kunna uppleva denna eufori av att vara behövd, att på ett enkelt sätt få ikläda sig rollen som den starke och oövervnlige hjälten. Och visst är det bra med inovativa tekniska lösningar som gör vardagen lättare, det måste vi sträva efter, förbättringar och en positiv utveckling. 

Det ställer oss även inför frågan av "hjälte" statusen, eller snarare att vara behövd och kunna vara någon annan till hjälp, ett osjälviskt föredöme. För vi behöver ett samhälle där vi får finnas till, ta ansvar och ges möjligheter att få vara en "vardagshjälte" i handling och inte bara i ord. Att underlätta för människor, frivillig organisationer och aktörer som vill och kan vara med i utvecklingen och ansvarstagandet för vårt samhälle är väsentligt. Det finns ett fint ord för en beskrivning av detta,  subsidiaritetsprincipen och som är en grundläggande del för mig som Kristdemokrat (lös mer om den här: https://www.kristdemokraterna.se/VarPolitik/Korta-Svar-AO/Subsidaritetsprincipen/)

Jag skulle vilja se flera möjligheter, situationer och system som öppnar upp för engagemang och en uppväxling av initiativ där varje enskild människa och aktör ges och får möjlighet på ett verkligt sätt ta ett ansvar och vara med och utveckla vårt gemensamma samhälle och få vara en liten vardagshjälte i det sammanhang där man finns. 

Detta kan jag fundera över medans jag äter en rågsiktssmörgås med leverpastej och smörgåsgurka från burken med det inovativa locket på. 

Ett dråpslag för personer med behov av sjukgymnastik i Västmanland

Vid dagens Landstingsfullmäktige debatterades och beslutades om borttagande av att kunna välja sin specifika sjukgymnast och dess i många fall specifika kompetens om den enskildes behov och behandling för rehabilitering. Beslutet styr bort från personligt inflytande mot att bli ett "paket" eller inget alls, organisation före person, ett tydligt beslut om styrning och vetande sker uppifrån och inte utifrån att den enskilde personen har förmåga att känna och veta vad ens kropp behöver. Vi kan läsa om detta i en artikel på VLT. http://vlt.se/nyheter/vasteras/1.3595436-sjukgymnasterna-forlorade-kampen

Valfriheten minskar och patienter med upparbetade behandlingar och trygghet kommer i kläm. Du som patient har din sjukgymnast som kan och förstår din problematik, nu löper du stor risk att bli borttvingad från den behandlings kedja som du har. 

Intentionerna slår snett och skulle kunna löst på ett smidigare sätt som tagit tillvara på den enskildes trygghet och valfrihet i behandling och rehabilitering. Malin Gabrielsson, (http://malingabrielssonkd.blogspot.se/?m=1) KD oppositionsråd i Landstinget, har argumenterat mot förslaget och hon och KD reserverade sig mot beslutet. 

Följden av beslutet blir att det blir lika illa som valfriheten inom mödravården där du som kvinna inte själv kan välja den barnmorska du känner dig trygg hos utan oavsett vad du själv vill hänvisas till den vårdcentral/familjeläkarmottagning du är skriven på.

Vi måste kunna bättre för våra Västmanländska invånare. Gör om och rätta till beslutet med hänsyn till den enskilde behövande personen och passa även på att ge möjligheterna för kvinnorna att välja sin egna barnmorska.